Ärendet

Banque d'Orient grundades i Aten genom kungligt dekret av den 7 december 1904. Dess kapital var 10 000 000 franc, fördelat på 80 000 innehavaraktier om 125 guldfranc vardera D01. Initiativet kom från Greklands Nationalbank och kapitalet från den tyska Nationalbank für Deutschland. Banken hade agenturer i Konstantinopel, Thessaloniki, Alexandria, Kairo och Hamburg D02.

År 1910 introducerades aktierna på Parisbörsen genom Comptoir National d'Escompte de Paris D04. Fram till 1931 hade kapitalet nått 35 000 000 guldfranc, fördelat på 280 000 aktier. Aktien nr 190378, utfärdad i Aten den 1 juli 1910, är det aktiebrev som talan grundar sig på D05.

År 1932 absorberade Greklands Nationalbank Banque d'Orient. Fusionsavtalet, notariehandling 147611/1932, publicerades i den grekiska statstidningen den 31 december 1932 D10. Dess villkor är själva kärnan i ärendet. NBG åtar sig, som uppdragstagare, den särskilda likvidationen av tillgångarna (Villkor IV). NBG för en räntebärande kontokurant med namnet ”Banque d'Orient, likvidationskonto”, med 7 % ränta och redovisningar som publiceras varje halvår (Villkor VI). När likvidationen avslutas stänger NBG kontot (Villkor VII) och fördelar den slutliga behållningen till innehavarna av de 280 000 aktierna (Villkor VIII).

Kontot öppnades. Det fördes i en inbunden bok, ”Huvudboken”, med varje sida attesterad av två NBG-anställda och med poster fram till augusti 1938 D14. För varje aktie betalades ett förskott på 150 och 50 drachmer. I maj 1933 förklarade NBG:s juridiska avdelning att de 150 drachmerna var en delvis återbetalning av aktiekapitalet och de 50 drachmerna priset för kundstocken D13.

Sedan 2012 har NBG i varje domstol hävdat att likvidationen avslutades den 28 december 1936 med en slutredovisning, och att Banque d'Orient inte har funnits sedan dess. Handlingarna från den månaden säger något annat.

Den 30 juni 1936 upprättades och publicerades en redovisning av likvidationen D18. Den 23 december 1936 antecknar de särskilda likvidatorerna i sitt protokoll en instruktion från NBG:s ledning: arbetet stoppas och personalen avskedas D20. Protokollen från de sista sammanträdena nämner pågående rättegångar och oindrivna fordringar. De innehåller ingen slutredovisning, ingen utdelningsbalansräkning och inget konstaterande att arbetet var avslutat D21.

Den handling som NBG stöder sig på är en ”redovisning per den 28 december 1936”, upprättad den 29 december och utan underskrift. NBG uppger att den publicerades i La Bourse Égyptienne i oktober 1937. När Frankrikes nationalbibliotek ombads intyga det numret svarade biblioteket att det inte kunde D22. Ingen slutlig balansräkning för likvidationen gavs någonsin in till aktiebolagsregistret, vilket Utvecklingsministeriet intygade 2013 D44.

Om likvidationen hade avslutats i december 1936 borde följande handlingar inte finnas.

År 1939 skrev Westminster Bank i London till NBG om ”Banque d'Orient in Liquidation” och begärde likvidationens räkenskaper D27. Den 28 november 1939 skrev finansministeriet till NBG ”som likvidator för Banque d'Orient” och frågade hur kapitalet skulle återbetalas till aktieägarna D29. År 1939 fastställde Revisionsrätten att staten var skyldig Banque d'Orient 1 482 042 drachmer. NBG överklagade beslutet till Högsta förvaltningsdomstolen, uttryckligen i egenskap av likvidator för banken under likvidation, och NBG:s ansökan avslogs den 8 april 1940 D30. NBG:s egen redogörelse för åren 1941 till 1944 talar om en likvidation som fortfarande pågår D32.

Utomlands fortsatte aktierna att förvaras och beskattas som egendom. År 1951 intygade Crédit Lyonnais i Marseille att bankens aktier var deponerade D34, och aktiebrev i arkivet bär Parisstämplar från 1951 och 1954 D35. I januari 1956 uppbar franska staten arvsskatt på sju aktier i Banque d'Orient, aktiebrev som i dag finns i NBG:s historiska arkiv D36. Den 17 februari 1965 skrev NBG:s egyptiska filialer till Aten om att trappa ner likvidationsarbetet och om de ”fortfarande pågående rättegångarna” D37.

År 2008 yttrade Statens juridiska råd, i fråga om en annan förkrigstida bank, att ett bolag under likvidation behåller sin rättskapacitet fram till dess att likvidationen lagligen slutförts, hur många decennier som än har förflutit D39.

Från 2011 begärde innehavare av innehavaraktier fusionsavtalet och likvidationens räkenskaper av NBG och av myndigheterna. Utvecklingsministeriet intygade att ingen handling om avslutandet av fusionen eller likvidationen någonsin hade getts in D44. Notariatsarkivet och Statens allmänna arkiv svarade att notariehandling 147611 inte fanns i deras samlingar. Den 2 mars 2014 svarade NBG:s styrelsesekretariat att fusionsavtalet ”inte återfinns i bankens arkiv” D47. År 2015 förklarade NBG skriftligen att banken inte har någon skyldighet att föra likvidationskontot.

Bland de handlingar som NBG lade fram i domstol finns en version av redovisningen från den 30 juni 1936 med Ioannis Drosopoulos underskrift, då guvernör för NBG D18. Det är den enda undertecknade likvidationsredovisningen i domstolsakten.

År 2016 bad aktieägarna Emily J. Will, certifierad skriftexpert i USA, att jämföra den underskriften med äkta underskrifter av Drosopoulos från åren 1912 till 1931 D49. Hennes utlåtande drar slutsatsen att underskriften på redovisningen inte är hans. Utlåtandet gavs in i den civilrättsliga rättegången. Ingen domstol har granskat det, och ingen domstolsförordnad sakkunnig har ombetts att göra det.

År 2013 vände sig aktieägarna till domstol med begäran om att likvidatorer för Banque d'Orient skulle förordnas.

I september 2016 väckte innehavare ur aktieägargemenskapen talan mot NBG med stöd av avtalet. Andra innehavare intervenerade i rättegången.

Huvudboken, statens handlingar från 1939 och 1940, det franska skattedokumentet från 1956, brevet från 1965 och skriftexpertisutlåtandet har getts in i domstolsakten. Rättegången pågår fortfarande. Vi är övertygade om att ärendet, på grund av de ansvarigas oböjlighet, kommer att gå vidare genom Högsta domstolen och genom Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.